Kongo 1963-64

1960 förklarades Kongo självständigt från att under ca ett århundrande

varit under Belgiskt styre. Men redan straxt efteråt utropade sig provinsen

Katanga att de nu var ett eget land! Detta skedde under ledning av en så kallad

"marionettfigur" Moïse Tshombe, styrd av Belgiska intressen, som med hjälp av

uppviglade Katangeser tog makten i Katanga provinsen.

På begäran av Kongo beslutade FN att ingripa militärt för att återta Katanga.

Sverige deltog med totalt 8 bataljoner tiden 1960 - 1964, själv tjänstgjorde jag

vid de två sista, bataljoerna 20 och 22 K.

I bataljon 20 K tjänstgjorde jag som Telegrafist vid 1 kompaniet och på 22 K

som signalmekaniker. Svenska bataljonerna ansvarade för bevakning och

säkerhet i en del av Katanga-provinsen i Kongo.

Karta med namn som gällde på 60-talet innan Mobutu döpte om städer och vissa samhällen.

Vägnätet kanske inte var det bästa, här en huvudväg mellan staden Kamina och Kaniama.

Vi gjorde många patruller då vi samtidigt levererade humanitärt material.

Här en konvoj som tog oss ca en vecka (50 mil) med läkemedel till en större missionsstation.

Vad sägs om en sådan här färja?

Kolla lastbilen i bakgrunden, man misslyckas tydligen ibland med en överfart!

Enkel princip, man riktar stockarna snett mot det strömmande vattnet som

då ger ett tryck på ena sidan av kanoterna, gjorda av urholkade stockar.

Då glider hela färjan så sakta på wiren över till flodens andra sida.

Första delen som ses på denna bro, över floden Lualaba, byggde

Svenska bataljonens ingenjörstrupper upp efter att den sprängts av gendarmer.

Kolla skylt "Förbjudet för Elefanter att gå över".

Väg, nja, jo, nää..

Svenska KP-bilar, inte direkt lämpliga på Kongos vägar,

men gav ett bra skydd för eventuell beskjutning.

Avstånden mellan våra detagement var stora, mesta transporterna gick

trots vägnätets beskaffenhet med bil, men flyget gav snabbhet så vi

förfogade över flera flygplan, här en De haviland otter .

Även helikoptrar användes, mer då för korta transporter eller observationsuppdrag.

Här en Sikorsky H-19D.

F-22 hette vårt flygförband i Kongo och bestod av Flygande Tunnor SAAB J-29.

Ddenna maskin är klar för uppdrag, laddad med 2 x 7 skarpa granater .

Deras närvaro under striderna mot Moïse Tshombe  jaktflyg, som bestod av

Fouga Magister, mer ett skolflygplan som beväpnats, blev David mot Goliat.

Men Tunnan gjorde mest mos av Tshombes flyg redan då de stod kvar på marken!

Snacka om lågflygning.. Jag tog bilden från 4,de våningen på flygplatsbyggnaden.

Under förflyttning av hela bataljonen, som skedde med tåg, från Kaminabasen till

staden Luluabourg (numera Kananga) tog en vagn eld. Tåget drogs av ånglok och

förbränt kol rakades ut på banvallen mellan skenorna, fortfarande glödheta.

Då sedan en vagn passerade kolen, lastad med en bil med läckande bensintank,

tog vagnen med last eld.

Jag skulle just till att ta denna bild då bensintanken exploderade.

Hade fingret på avtryckaren och då smällen kom tryckte jag okontrollerat av,

snacka om synkronisering!

Många nationer var representerade under FN,s uppdrag i Kongo.

Är här tillsammans med Indonesiska FN soldater som var förlagda i Elisabethville.

(numera Lubumbashi)

En av vårt områdes viktiga platser att försvara var "Kilobi-kraftverket".

Detta låg ca 10 mil Norr om Kamina, jag tjänstgjorde där i flera omgångar.

Bra förläggning i villor som förut bebotts av Belgiska Ingenjörer då landet var Belgiska Kongo.

Kraftverket låg vid en flod som längre ner rann ca 1 km genom en grotta i berget.

Ett gäng av oss mest våghalsiga beslutade oss för att följa med det strida vattnet in

genom grottan på luftmadrasser. Innan vi gav oss in i grottan frågade vi byäldsten

i byn Kilobi om den var farbar. Han ritade då med sin käpp i sanden en båt med

5 personer i som for in i grottan. Nästa teckning föreställde samma båt då den

kom ut ur grottan, nu med bara tre personer...

Sagt och gjort, vi satsade på att detta inte skulle gälla oss, vi hoppade på madrasserna

och gav oss av in. Ett mindre inre vattenfall skrämde slag på mig som låg först, jag

hörde bruset, men såg inget i mörkret, vi hade bara arméns ficklampor att lysa med.

Allt gick bra och när vi kom ut stod byns innevånare vid grottans mynning, glatt hurrande.

Tur att detta skedde under torrperioden, för kvistar i grottans tak vittnade om att den

förmodligen går "full" under regnperioden.

Många olika sorts vattennära djur fanns invid floden.

Bra försvar, denna grodart blåser upp sig vid fara, svår att svälja för en snok..

Hibiskus, fanns i mängder, för oss som snittblommor i vas!

Trillingblomma eller Bouganvilla, fanns överallt.

Frukt av för mig okänd buske.

En art av syrsa som försvarar sig genom att blåsa ut "verkligen" illaluktande små bubblor.

Vid ett tillfälle skulle vi övervaka en regeringsledamot som skulle fara runt i distrikten

och tala till folket. Byn med samma namn som hövdingen som regerade där

"Mutombo-Mukulu" var värd för detta möte.

Han bars traditionsenligt i bärstol av sina tjänare, och med livvakt. Vi sa till honom

"Jasså du är rädd för attentat" hans svarade "Nej då, jag har bara sett att det är brukligt

i andra länder att ha en livvakt om man är en betydande person" och lade till

"Men jag ger honom ingen ammunition till geväret, då kanske han sjuter mig"

Regeringsledamot i talarstolen.

Ca 200 a 300 personer var där, kanske årets händelse.

Kö efteråt, för vad, har jag glömt.

Altare eller? Vilken religionen som gällande i byn? tja inte vet jag..

Staden Kaniama var en bra förläggningsort, där bodde vi bra i villor som

tidigare tillhört Belgare.

Förutom ca 10 talet villor, och några större hus i centrum, så bestod byn av hus

gjorda av vad som kallas soltorkat tegel. Lersand blandat med ko-spillning och

annat okänt, som binder teglet bra. I småstäder som Kaniama finns inte så

mycket varor att tillgå, öl dock, och en tomflaska ger ju pant även i Kongo.

Teglet bakas i en träform, får sen ligga på marken platt och soltorka.

Sen är det bara att rada upp och börja bygga.

Människor på stan.

Maniokroten är central-Afrikanens potatis, den sönderdelas och soltorkas

(bitar ligger på mattan framför tuppen).

Sen mals den i en sorts större trämortlar som på bilden, kul att få vara med och prova.

Det mesta vi åt var i konservform som kom från trossen på Kaminabasen.

Detta fick hövdingen Mutombo-Mukulu höra och genast gav han oss färskt kött!

Svårigheten var att få med maten hem..

I viss mån kunde vi jaga antilop, för att variera kosten, men bara

om lokala polischefen fick vara med.

Några speciella jaktgevär fanns inte men arméns AG fungerade också bra.

Antilopen jag fällt kallades av befolkningen Songa-antilop.

Vid patrulluppdrag gällde dock burkmat, äpplen, spisbröd och kaffe..

Min radiohörna i villan i Kaniama.

Den numera i Svenska försvaret skrotade RA-200 var vår förbindelselänk med

basen i Kamina. Mesta trafiken var via telegrafi eftersom signalerna från

stationen var mycket svaga (sändaren effekt var max 8W).

Radion var också enda möjligheten till att följa händelser i världen.

Radio Sweden på kortvåg var den station vi naturligtvis mest lyssnade på

men även BBC, VOA och andra stationer som sände nyheter.

"AJ" då..

Kan ni se syrsan?

Husdjur i trädgården..

"Så skulle vi ut och jaga Krokodil"

Så en tidig morgon gav vi oss av paddlade av bybor i "Piroger"

en sorts kanoter tillverkade av urholkade trädstammar.

Vi såg inga alls, men fick en härlig kanottur på en näst intill blank insjö.

Mitt emot våra villor på Kaminabasen bodde all lokalt anställd personal.

Bjöd vi in dem till fest, kom bara männen, därför var det mycket trevligare

att bli bjuden hem till dem. De gillade dom själva bättre också eftersom de

visste att vi oftast hade med oss allehanda godsaker, som ÖL t.ex..

Färgstarka kvinnor skall ha färgstarka kläder..

Jaha nu sitter gubbarna och dricker öl, men vi då..

Sista tiden under bataljon 22K omstationerades hela bataljonen till staden

Luluabourg (nu Kananga). Vid tillslag mot Tshombes gendarmer hade

mycket material beslagtagits, b.l.a. radiostationer. Detta material överlämnades

sedermera till den reguljära Kongolesiska armén i och med att vi lämnade Kongo.

Men under vår tjänstgöringstid blev just radiostationerna till stor hjälp för oss

i vår bataljon de hade mycket bättre prestanda än våra RA-200 stationer.

Antenner konstruerade vi själva, vi var ju också tekniker, två plankor, några bitar plexiglas,

spröt från Tshombes kvaddade tanks, en riktantenn med bra förstärkning var född!

Bataljonerna byggde också upp en rundradiostation "Radio Kamina" som sände

på både mellanvåg (MV) och kortvåg (KV). Vi hade egen studio, kontrollrum och

sändare på ca 1 KW på både MV och KV. Som framgår av bilden ljuddämpade vi

studiorummet med äggkartonger och tjocka dukar.

Kontrollrummets utrustning fick vi ner från Sverige från olika donatorer.

En jeep som var skrotfärdig repades upp, målades om, och blev vår reportagebil.

Ansvarig för radiostationen under bataljon 22 K var Leif Högberg som ses på bilden.

Radio Kamina sände 3 timmar på morgonen och ca 6 timmar eftermiddag, kväll.

Programutbudet varierade från bara musik till nyheter, både utlands och basnyheter.

På basen fanns även andra nationers FN trupp som även de producerade program

som sändes ut över Radio Kamina. Vi reläade också i viss mån ut Sveriges Radios

utlandssändningar.

************************************************************

Länk till sidor om Svenska FN bataljoner i Kongo, bläddra både framåt och bakåt..

http://medlem.spray.se/superswede/F22/kongo.htm

Länk till Svenska bataljoners olika rundradiostationer:

http://www.malish.se/

Home...